Då bär resan vidare mot änglarnas stad - LA.
Islänningarna väntar säkerligen ivert på att deras "extramamma" ska dyka upp innanför dörrarna och laga mat åt gossarna igen.
19.55 lyfter mitt flyg, men det är inte helt okomplicerat.
Det känns rätt tufft att lämna kvar Marcus här, men va fasen. Om cirka två - tre veckor är jag tillbaka i Texas.
Vi hade däremot en supermysig kväll igår där Marcus fått bestämma helt vad vi skulle göra.
Det innebär mat på en sådan där trevlig restaurang där kocken gör i ordning allt du ska äta framför dig, och samtidigt bjuder på en liten show.
Sen GoKart där jag bokstavligen körde som en tant den första rundan och landade på en rejäl sistaplats. MEN! Jag är ju inte den som ger sig, så race två klättrade jag upp till tredje plats och låg 0.1 sek efter Marcus. DAMN IT! Hade en super slö nisse framför mig, utan den jäkeln hade jag garanterat slagit herrn ifråga. Det tvivlar jag inte en sekund på.
Kvällen avslutades på en väldigt najs sportbar där jag vann i biljard och drack fantastiskt goda drinkar.
Det var en kväll helt i min smak, och en fantastisk sista sådan.
Men nu mina vänner ska batterierna laddas lite på västkusten! Hej och hå!
Tre timmars flyg, fy fasen vad tråkigt.
