Från Texas till Vegas, från Vegas till LA och nu från LA till San Fransisco.

 
Min uppdatering får äga rum senare. Efter en dag på en jetski, massa timmars körning och lite känslomässiga sista timmar i LA så vill jag inget annat än att pysa till drömmarnas land.
God natt. 

Bye TX

Hejdå Texas, det dröjer nog innan vi ses igen.
Jag kommer ihåg för några år sedan när jag diskuterade med en vän att vi skulle åka till Texas, för  att besöka dessa barer mitt i ingenstans, där bara en lokalbefolkning hänger så att säga.
Sagt och gjort, dock inte med min vän i fråga. Men nu har jag gjort allt det där.
Blivit strandad i Texas, vart där i en snöstorm och när det är över 100 F, besökt ett flertal städer, träffat riktiga Texas-bor, kristna, cowboys, bilat genom hela väst och norra delen av Texas till grannstaterna. I’m done. For now.

Nu befinner jag mig i Vegas, igen. Staden som aldrig sover. Där amerikanare och turister strosar runt med Hawaiiskjortor och fåniga drinkar i stora plastbehållare.
Jag gillar ju vegas, även om jag i kväll måste sova och göra mig redo att gå upp 07.00 i morgon och preppa inför ett Skype-möte.
Men vad gör väl det! I morgon väntar en helikoptertur till Grand Canyon, Champagne och picnic nere i Grand C och annat spännande tillsammans med Marcus.
Nu har jag och Amerikanen lämnat hans kära Texas och ger oss ut på äventyr i landet jag motvilligt snart kommer lämna, och intar sedan Stockholm.

Stockyard

Vi hamnade häromdagen i en liten ministad där cowboysarna fanns både till höger och vänster om oss under hela dagen. Äntligen kunde jag få använda min hatt, men icke.. Då glömde jag den hemma. Va falls.
Men med kossorna som spatserade fram längst med gatorna, de uppbyggda saloonerna och skjutbanorna där bara licenserade skyttar fick befinna sig, så kändes det väldans Texas.
Ja men ni hör ju. Kan det skrika mer "turist-place" om något? Tveksamt.