Jag vill det så gärna...

Så gärna...

Done.

Fördjupning i skolan (1 månads arbete som börjar i sept) DONE.
PM jag skjutit på i ett år, DONE.
Så nu får jag se på utvecklingssamtalet i morgon i skolan om det är något mer jag har kvarliggande.
Denna vecka är också en väldigt speciell vecka. Jag ska få svar på det jag väntat på. Hoppas jag.. Nissarna som ska ge mig svaret är av det allra segaste må jag säga.

Människor, dumma varelser.

Jag tycker det är hemskt hur människor inte kan acceptera olikheter.
Jag brukar ibland surfa runt på flashback och bloggar där man kan läsa om både det ena och det andra, och något som stör mig är människor som är så fruktansvärt avundsjuka och förnedrar allt från de som är begåvade, lyckats i livet till de som inte har det perfekta utseendet eller är handikappade.
Hur lågt kan egentligen folk sjunka?
Vad är det för fel på dagens samhälle då folk inte kan unna andra lycka eller slut klanka ner på andra?
Jag skäms för människor som gör narr av de som inte har det lika lätt, det är pinsamt.
Sympati och empati, är det en bristvara?
Jag har hört talas om sidan uglypeople.se förut, och att sådana sidor inte stängs ner är fruktansvärt hemskt. Och att det finns folk som roar sig genom att skratta åt de som blivit tillagda där, antagligen mot sin vilja, kan inte vara helt friska.
Det är bokstavligen helt absurt.
Dessa personer är vad jag skulle kalla riktiga idioter som inte förtjänar lycka.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

När jag ändå är inne på avundsjuka och att inte kunna unna andra någonting, b.la. framgång, så är väl det perfekta exemplet på de, alla som verkar känna ett stort avsky mot Justin Bieber.
Jag såg hans film häromdagen och jag är så otroligt imponerad av den människan som lyckats komma så långt i sitt liv. Från att bo i en småstad i Kanada till att vara en av de mest omtalade människorna just nu runt om i världen, med över 40 milj fans.
Han föddes med en musikalisk talang, blev upptäckt tack vare youtube och har nu uppträtt på b.la. MSG i NY. Det är imponerande!
Bara för att många småtjejer och tonårsbrudar är småkära i honom så behöver väl inte andra känna avundsjuka?
Han lyckades i sitt liv (och förhoppningsvis fortsätter han vara så sympatisk och lugn trots sitt kändisskap)!
Har ni inte tänkt på hur mycket bättre man mår själv genom att vara glad för andra än att lägga sin energi på att vara avundsjuk eller arg?