När jag såg CN-tower genom flygfönstret blev jag alldeles knottrig av gåshud. Och att se Sheryl på flygplatsen, lika glad som alltid, var fantastiskt.
När vi åkte från flygplatsen, och jag mindes exakt hur vi skulle åka, kunde jag inte annat än att le.
Att kliva ur bilen, gå in i min gamla byggnad, vara ihågkommen av Vakten vid receptionen, simma i min gamla pool och stå på balkongen med utsikt över staden - obeskrivligt.
Jag trodde allt skulle vara jobbigt, men nej, det är staden jag älskar.
