Den 30 juni 2010 skrev jag ett "RIP Hultsfred"-inlägg.
Jag kommer ihåg att jag satt på festivalkontoret på Peace & Love området när nyheten om att de begärt konkurs spred sig genom korridorerna inne i byggnaden.
Just då trodde jag inte att jag skulle skriva ett liknande inlägg, knappt tre år senare, som handlade om festivalen jag spenderat massa tid på.
Jag jobbade mitt första år 2008 med marknadsföring för P&L, och var sedan där cirka tre-fyra månader om året under fyra festivaler.
Förra året var det första sen 2008 som jag inte var med, och också det året som P&L började tappa många besökare. Jag minns att jag pratade med många om P&L och att jag hade på känn att det nog skulle börja gå sämre efter förra året.. Men inte såhär pass.
Kanske dog de ut på grund av inte lika omtyckta bandbokningar eller kanske på grund av att den förändrats mycket sedan starten för 14 år sedan.
Festivalen blev Sveriges största under tiden jag var där, och jag kommer ihåg hur vi i personalen fick tårtor var och varannan dag av olika företag som kom med gratulationer.
Något som var speciellt med Peace & Love var att det inte var en festival som bara var ute efter pengar, utan de ville nå ut med ett budskap - fred och kärlek.
De satte lilla Borlänge på kartan, en liten ort som tidigare bara var känt som "Sveriges lilla Chicago" efter all kriminalitet. Men de lyckades vända det ryktet och fick istället människor att längta efter en vecka av glädje, musik, skratt och fantastiska framträdanden i Borlänge - där Sveriges störtsta festival ägde rum.
P&L lyckades slå rekord med hela 50.000 besökare. Något ingen annan svensk festival lyckats med.
De har haft artister som Jay-z, Rhianna (även om det kanske var en flopp), Patti Smith, Lily Allen, Bob Dylan, Mötley Crüe, Sex Pistols och många fler.
Det är med stor sorg som nu Peace & Love givit upp, och jag känner med alla mina forna kollegor i Borlänge.
Jag hade hoppats på även ännu en festival, fast i år som besökare.
Jag har många minnen, upplevelser och erfarenheter att tacka Peace & Love för. De fick mig att bättre inse vad jag ville syssla med i mitt liv, de gav mig en chans att arbeta med PR redan som 19-åring och sköta allt från intervjuer med stora artister som WASP, Jason Mraz, Mando Diao, The Hellacopters m.fl. och de gav mig en chans att träffa så många fantastiska människor.
De har givit mig så mycket att tänka tillbaka på. Allt från när jag stod på scen samtidigt som Jason Mraz spelade "I'm yours" och hela publiken sjöng med till att jag fick springa 36.000 steg på en dag mellan olika scener för att tillslut övertala "Maskinen" att få publiken att sjunga lite beatles innan deras spelning.
Ledningen bakom P&L är verkligen ett härligt gäng med fötterna på jorden som vill se en förändring i världen, och som kämpar för det.
Med en klump i min mage så avslutas detta kapitel på riktigt och ett nytt börjar.
Någonstans inom mig hade jag på känn att detta kanske skulle hända, men en del av mig ville tro att jag skulle jobba där igen efter jag kommit hem från Kanada.
Men jag vet att Peace & Love gjort ett positivt intryck hos många människor och spridit sitt budskap runt om i världen - och jag hoppas att detta inte är det sista vi ser av dem. <3
(Och sist men inte minst... Den förskräckliga lägenheten jag och mickis bodde i 2010. Vi fick alltid gratis boende, och nog för att den låg bra till så var den hemsk. Åh... Minnen..)