Texas, Dallas, Plano, här kommer jag!

And off we go again!
Mitt flyg avgår om mindre än fem timmar, jag måste vara på flygplatsen om tre och en liten hejdå-lunch är snart på sin plats i Denver.
Så Colorado. 
Vackert, absolut. Speciellt, vissa delar. Om jag vill åka tillbaka? Kanske någon gång! Speciellt till Boulder, en liten hippiestad som jag kände en najs connection till på en gång.
Så nu har jag packat min gigantiska resväska och jag får kramas lite mer Sam, en av hundarna, lite extra innan jag drar.
Vi är så tajta. Jag och Sam.

The last day

Sådär då.
Sista dagen med dessa två grabbar, och det känns mer än okej att pysa vidare mot Texas igen.
Marcus plockar upp mig på flygplatsen i morgon kväll, och sedan ska det spenderas någora dagar i Plano hos hans kära föräldrar innan vi intar Vegas och LA och sist men inte minst - Sverige.
Det har vart en halvt sömnlös vecka och jag börjar garanterat bli blå under ögonen, jag är rätt glad över att det är sista natten på min pälsiga luftmadrass, även om jag haft riktigt bra dagar med alla amerikaner. 
Men allt kommer till sitt slut, och så även detta lilla äventyr.
Denna sista dag har vart rätt bra. Två spelningar har ägt rum. Första på någon cool ölbryggeribar som jag gärna skulle besöka igen, och den sista pågår nu i Fort Collins downtown. 
Livet är ju rätt underbart.
 

Hike - Döden.

Någonstans inom mig så brann jag för att gå på hike idag, efter 7 minuter och 48 sekunder i spåret ville jag dö.
Och därefter trodde jag att jag skulle avlida inte bara en, utan minst kanske tio gånger under vår väg upp mot toppen av ett "berg".
Branta backar, trappor, bergsklättring och ett jäkla traskade i skogen var utmaningarna som vi fick ta oss igenom för att nå vårt mål. Där Bo hade i princip lovat guld och gröna ängar till utsikt. Well, det märks fortfarande att gossen inte är alltför berest och från Texas. Det var vackert, utan tvekan, men Kanada och WA state. De är fortfarande nummer ett hos mig när vi snackar trails och berg.
Hur som, vi var cirka 2250 METER högt upp och vinden ylade fram.
Cirka 2,5 timmar senare befann vi oss äntligen vid bilen igen och snabbt for vi hemåt för att göra oss redo inför kvällens spelning som gick galant.
De är ju rätt duktiga de där pojkarna.