Snigeltid.

Trots att jag far iväg på både det ena och det andra, tränar/motionerar en - två gånger per dag, så flyger tyvärr inte tiden förbi..
Om mindre än två veckor åker jag tillbaka till Austin, så nu lär jag jobba intensivt som tusan dessa få dagar för att samla ihop en till liten resbudget, och träna ännu mer om jag ska få något resultat innan jag intar staden igen. 
Så här kämpar jag på med att ut och gå vid 06.00 på morgonen, träna på förmiddagen och umgås med vänner på dagen innan jag däckar vid åtta och börjar jobba vid elva.
Så varför går tiden inte fortare?!
Äsch, jag får i alla fall hänga med min familj, och det kan man då aldrig göra för mycket.
Trallat runt i Uppsala med Wenne. Mys. 
Min telefon är den mest värdelösa telefon som existerar just nu känns det som. Vad är det här för kvalité på bild?! 
Tre av mina favoriter. Stich är inräknad. 

Men hallå där!

Efter lite försenade flyg kom jag äntligen fram till Sverige där min fantastiska vän AK plockade upp mig på flygplatsen, en stor blöt kyss förtjänar hon!
Det nästan tre timmar försenade flyget från NYC hit bestod av glatt snack med nissen bredvid mig, och jag som inte är den som är den, snirklade efter någon timme upp i fosterställning över två säten och med ett stort mjukdjur som kudde, lutandes mot min nyfunne vän.
Det är bra med trevliga resenärer som inte har något emot okända tjejer som helt plötsligt försöker sova mot dem.
Dessvärre fick jag inte mer än fem minuter i drömmarnas land innan jag gav upp och förstod att jag vackert skulle få vara vaken hela resan. Sagt och gjort. Vilket tyvärr ledde till att jag missade en utkväll med tjejerna och gjorde istället kväll 19.30. Välbehövligt, men ack så tråkigt.
Men nu är jag här i alla fall, i Österby, och har tagit tag i min rehab/detox i form av 5k löpning på gymmet och längre promenader med Vic i snön.
I morgon beställs mitt nya körkort och så fort det dimper ned i postlådan ser ni mig på ett flyg tillbaka till LA eller Austin. Men innan dess väntas en begravning, häng med goa vänner och lite jobb.
 

Bye Austin, Hey Sweden

Och då var Austin avklarat för denna gång.
Mötet gick bra och jag kommer inom kort avslöja vad för knasigt upptåg jag nu funnit. 
Jag passade även på att hälsa på min amerikanska svensk, Marcus, som jag träffade i stan innan nyår.
Gossen hade glatt talat om för några av sina vänner att jag var tillbaka i Austin.
Detta spred sig, så när jag intog bargatan med grabben i fråga, så kände jag mig som en kändis där nästintill varje person hade hört talas om mig. Det var ju rätt trevligt iofs.
Jag gick till säkert åtta olika barer, deltog på något casinoevent, och höll igång till långt efter stängning.
Dagen därpå hade jag däremot lovat min countrysångare köttbullar, och aldrig att jag bryter mina löften. Så där stod jag i köket, med bara ett fåtal timmars sömn i bagaget och rullade köttbullar i mängder.
Dessvärre hann jag inte ladda upp batterierna  mycket mer natten därpå heller, efter att ha deltagit i ett gig och spenderat mina sista timmar med Marcus. Så nu sitter jag på flygplatsen i NYC, halvt död, och väntar på ett försenat plan. Min kära reskudde som jag alltid tar med, och aldrig glömmer, ligger fint kvar i Austin hos min vän dock. Så det här lär bli en sådär lagom trasslig flygresa. 

Men men, snart sätter jag mina fossingar på svensk mark igen och trasslar runt där i någon vecka/veckor. Hej och hå. Fy fasen för snö.