Event, Resor och äventyr

Då bär resan vidare mot änglarnas stad - LA.

Islänningarna väntar säkerligen ivert på att deras "extramamma" ska dyka upp innanför dörrarna och laga mat åt gossarna igen.

19.55 lyfter mitt flyg, men det är inte helt okomplicerat.

Det känns rätt tufft att lämna kvar Marcus här, men va fasen. Om cirka två - tre veckor är jag tillbaka i Texas.

Vi hade däremot en supermysig kväll igår där Marcus fått bestämma helt vad vi skulle göra.

Det innebär mat på en sådan där trevlig restaurang där kocken gör i ordning allt du ska äta framför dig, och samtidigt bjuder på en liten show.

Sen GoKart där jag bokstavligen körde som en tant den första rundan och landade på en rejäl sistaplats. MEN! Jag är ju inte den som ger sig, så race två klättrade jag upp till tredje plats och låg 0.1 sek efter Marcus. DAMN IT! Hade en super slö nisse framför mig, utan den jäkeln hade jag garanterat slagit herrn ifråga. Det tvivlar jag inte en sekund på.

Kvällen avslutades på en väldigt najs sportbar där jag vann i biljard och drack fantastiskt goda drinkar.

Det var en kväll helt i min smak, och en fantastisk sista sådan.

Men nu mina vänner ska batterierna laddas lite på västkusten! Hej och hå! 

Tre timmars flyg, fy fasen vad tråkigt.

Dagarna rullar på här i Texas och jag har det rätt bra minsann. Jag var idag på shoppingrunda med Marcus och tvingade grabben att skaffa sig lite nyare kläder inför vad som komma skall.

Men allt kommer till sitt slut, så på onsdag flyger jag vidare till Californien, LA, och tillbaka till mina islänningar.

Men dock bara för en kortare period.

I mitten av mars är jag tillbaka här i stan igen, men med mer kläder, förhoppningsvis en brunare hy och lite ny energi efter några veckor i solen.

Det känns rätt jobbigt att åka ifrån grabbarna här, men det kommer nog inte vara så märkvärt eftersom jag inom kort är på plats i ungkarlslyan igen.

Det känns betydligt lättare att bara vara en kort flygresa från denna stad och människorna här, än en hel process med X antal flygbyten och allt vad det innebar när jag åkte till Sverige.

 

Ibland gillar jag alla personer jag lär känna och situationer som också uppstår.

Här har vi då min franska vän Valentine som verkligen ville att jag skulle delta i hans trumbonkonsert. Sagt och gjort. Där satt jag, tillsammans med en hög av musiknissar som var förtrollande av musiken som flödade ut i lokalen. Visst var det väl trevligt. Men det slår ju inte musikaliskas konserter i Stockholm, och jag var nog en aning felplacerad det dagen.